Andra världskriget, Vändpunkterna: Skillnad mellan sidversioner
Från Skolbok
Ingemar (diskussion | bidrag) Skapade sidan med ' ==1942 och Stalingrad== Under vintern 1941-42 försökte Stalin anfalla tyskarna på olika platser utan någon större framgång. När våren kom Tryckte tyskarnas södra ar...' |
Ingemar (diskussion | bidrag) mIngen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
==1942 | ==1942 - Stalingrad== | ||
Under vintern 1941-42 försökte Stalin anfalla tyskarna på olika platser utan någon större framgång. När våren kom Tryckte tyskarnas södra armégrupp framåt mot Kaukasus. Framryckningen tog stopp vid industristaden Stalingrad. En betydelselös stad som tyskarna hade kunnat gå runt, om det inte vore för vinsten att erövra en stad med Stallins namn i sig. Stalin insåg samma problem och beordrade att staden inte fick erövras. Därför skickades enorma mängder soldater från bägge sidor in till staden. | Under vintern 1941-42 försökte Stalin anfalla tyskarna på olika platser utan någon större framgång. När våren kom Tryckte tyskarnas södra armégrupp framåt mot Kaukasus. Framryckningen tog stopp vid industristaden Stalingrad. En betydelselös stad som tyskarna hade kunnat gå runt, om det inte vore för vinsten att erövra en stad med Stallins namn i sig. Stalin insåg samma problem och beordrade att staden inte fick erövras. Därför skickades enorma mängder soldater från bägge sidor in till staden. | ||
Tyskarna hade fortfarande väldigt dålig vinterutrustning. När vintern kom gick det inte att fortsätta striderna. Ledarna ville slå till reträtt, men Hitler vägrade. Det slutade med att hela den tyska armégruppen gav upp januari 1943. 90 000 tyska soldater togs som fångar av de sovjetiska trupperna. Detta räknas som en av de tre viktigaste vändpunkterna under kriget (''se eget kapitel''). | Tyskarna hade fortfarande väldigt dålig vinterutrustning. När vintern kom gick det inte att fortsätta striderna. Ledarna ville slå till reträtt, men Hitler vägrade. Det slutade med att hela den tyska armégruppen gav upp januari 1943. 90 000 tyska soldater togs som fångar av de sovjetiska trupperna. Detta räknas som en av de tre viktigaste vändpunkterna under kriget (''se eget kapitel''). | ||
==Juli till november 1942 - el-Alamein== | |||
El-Alamein är en oas som ligger bara femton mil väster om Kairo. Det var den sista platsen före Alexandria där engelsmännen kunde använda sig av naturliga hinder för sitt försvar. I Söder ligger Qattarasänkan, ett område fullt med saltträsk där tunga fordon som lastbilar och pansarvagnar inte kan ta sig fram. I norr ligger Medelhavet. | |||
===Första slaget=== | |||
30 juni nådde de första tyska pansarvagnarna fram till engelsmännens försvarsställningar. Där tog det stopp. Under två veckors tid försökte tyskarna tränga igenom britternas försvarslinje, men misslyckades varje gång. Förlusterna var stora och tyskarna led till slut brist på både ammunition och bensin. Anfallet avbröts. Istället bildade tyskarna en egen försvarslinje med mängder av minfält utlagda mellan sina egna trupper oh britterna. Minor som ligger kvar ute i öknen än idag. | |||
===Andra slaget=== | |||
Under tiden kom det fler och fler styrkor till britternas hjälp. I mitten av oktober hade britterna dubbelt så mycket soldater och pansarvagnar som tyskarnas samlade tysk-italienska styrka. | |||
Versionen från 3 januari 2019 kl. 08.23
1942 - Stalingrad
Under vintern 1941-42 försökte Stalin anfalla tyskarna på olika platser utan någon större framgång. När våren kom Tryckte tyskarnas södra armégrupp framåt mot Kaukasus. Framryckningen tog stopp vid industristaden Stalingrad. En betydelselös stad som tyskarna hade kunnat gå runt, om det inte vore för vinsten att erövra en stad med Stallins namn i sig. Stalin insåg samma problem och beordrade att staden inte fick erövras. Därför skickades enorma mängder soldater från bägge sidor in till staden.
Tyskarna hade fortfarande väldigt dålig vinterutrustning. När vintern kom gick det inte att fortsätta striderna. Ledarna ville slå till reträtt, men Hitler vägrade. Det slutade med att hela den tyska armégruppen gav upp januari 1943. 90 000 tyska soldater togs som fångar av de sovjetiska trupperna. Detta räknas som en av de tre viktigaste vändpunkterna under kriget (se eget kapitel).
Juli till november 1942 - el-Alamein
El-Alamein är en oas som ligger bara femton mil väster om Kairo. Det var den sista platsen före Alexandria där engelsmännen kunde använda sig av naturliga hinder för sitt försvar. I Söder ligger Qattarasänkan, ett område fullt med saltträsk där tunga fordon som lastbilar och pansarvagnar inte kan ta sig fram. I norr ligger Medelhavet.
Första slaget
30 juni nådde de första tyska pansarvagnarna fram till engelsmännens försvarsställningar. Där tog det stopp. Under två veckors tid försökte tyskarna tränga igenom britternas försvarslinje, men misslyckades varje gång. Förlusterna var stora och tyskarna led till slut brist på både ammunition och bensin. Anfallet avbröts. Istället bildade tyskarna en egen försvarslinje med mängder av minfält utlagda mellan sina egna trupper oh britterna. Minor som ligger kvar ute i öknen än idag.
Andra slaget
Under tiden kom det fler och fler styrkor till britternas hjälp. I mitten av oktober hade britterna dubbelt så mycket soldater och pansarvagnar som tyskarnas samlade tysk-italienska styrka.
Källor
Bildkällor
samtliga bilder är från Wikimedia Commons