Tacksägelsedagens historia: Skillnad mellan sidversioner

Versionen från 27 februari 2016 kl. 07.50

Vad är tacksägelsedagen?

Om du tittat på amerikanska filmer har du säkert sett dem äta kalkon med tranbär under en speciell helg. Det är så amerikaner firar ”Thanksgiving”, eller "Tacksägelsedagen", efter den första gången vita nybyggare hade en fest tillsammans med indianerna. Men vad är det egentligen man firar?

Varför är den viktig?

Amerikanerna räknar händelserna kring tacksägelsedagen som grundandet av Amerika. Men pilgrimerna som kom till Nordamerika 1620, samma år som vår kung Gustav II gifte sig med Maria Eleonora av Brandenburg, var faktiskt inte de första européerna som klev iland på den nya kontinenten. Spanjorerna var där långt innan och före dem km vikingarna. Först var indianerna, om de nu kom från Europa.

Trots detta räknar de flesta i USA landstigningen vid Plymouth Rock 1620 som grundandet av det nya landet.

Pilgrimerns väg över Atlanten

Pilgrimerna landstiger vid Plymouth Rock

Det var 35 pilgrimer av 101 passagerare som seglade över Atlanten på skeppet Mayflower. Siktet var inställt på Massachusetts. Det fanns bara en större koloni längs kusten på den här tiden, i Virginia. Men den var engelsk och pilgrimerna ville så långt bort från engelskt inflytande som möjligt. Äldre texter nämner att skeppet drevs norrut till New England av stormar men moderna forskning motsäger det.

Inne i Mayflower

Men varför just dit?

Nybyggarna visste att en sjukdom drabbat regionen något år tidigare, en ”pest”. Det var troligtvis sjukdomen smittkoppor. Sjukdomen hade utplånat mellan 90 procent och 96 procent av indianerna som bodde där. Förutom det hade sjukdomen lämnat stora områden med odlingsbar mark som indianerna ägt tidigare öde. Mark som pilgrimerna gärna tog över.

Vad såg de första pilgrimerna?

Man klev iland vid Plymouth Rock och fann en indianby ödelagd av sjukdomar. Bara en enda indian från Patuxet-stammen var fortfarande vid liv. En indian som sålts till England som slav, rymt, och kommit tillbaka till sin hemby bara för att hitta den öde. Han hette Squanto och blev pilgrimernas rådgivare eftersom han kunde tala engelska. Det var han som ordnade ett fredsavtal med den andra stora indianstammen i området, Wampanoag.

Squanto blev deras lärare

Den andra dagen skrev en pilgrim i sin dagbok:

Vi gick till den plats som vi kallade Cornhill, där vi fann majsen tidigare. Sedan fortsatte vi till en annan plats som vi sett tidigare. Där grävde vi och hittade ännu mer majs, två eller tre korgar fulla, och en säck med bönor. Totalt hade vi ungefär tio korgar majs, vilket var tillräckligt för utsäde. Det var med Guds hjälp vi fann majsen, för hur skulle vi annars ha lyckats med det, utan att möta några indianer som kunde besvära oss. ... Nästa morgon, fann vi vad som såg ut att vara en grav. Vi beslutade oss för att att gräva upp den. Vi hittade först en matta, och under den fann vi en fin båge ... Vi fann också skålar, brickor, fat och liknande. Vi tog med flera av de vackraste sakerna, och täckte sedan kroppen igen.

Bildkällor

Pilgrimerns väg över Atlanten = www.jowest.net/danielle/holidays/thanksgiving/pilgrims/MayflowerCrossing.jpg

Pilgrimerna landstiger vid Plymouth Rock = www.landofthebrave.info/images/pilgrims-landing.jpg

Inne i Mayflower = blog.genealogybank.com/wp-content/uploads/2015/11/illustration-1130-2015-mayflower-compact.png

Smittkoppor 1970-tal = carrington.edu/wp-content/uploads/2015/02/small-pox-770x392.png

Squanto = upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/b/bc/Squantoteaching.png

@@ Rad 42: / Rad 42: @@
 ''Squanto blev deras lärare''
+Den andra dagen skrev en pilgrim i sin dagbok:
+'''Vi gick till den plats som vi kallade Cornhill, där vi fann majsen tidigare. Sedan fortsatte vi till en annan plats som vi sett tidigare. Där grävde vi och hittade ännu mer majs, två eller tre korgar fulla, och en säck med bönor. Totalt hade vi ungefär tio korgar majs, vilket var tillräckligt för utsäde. Det var med Guds hjälp vi fann majsen, för hur skulle vi annars ha lyckats med det, utan att möta några indianer som kunde besvära oss. ... Nästa morgon, fann vi vad som såg ut att vara en grav. Vi beslutade oss för att att gräva upp den. Vi hittade först en matta, och under den fann vi en fin båge ... Vi fann också skålar, brickor, fat och liknande. Vi tog med flera av de vackraste sakerna, och täckte sedan kroppen igen.'''